Ekorrhjulet snurrade allt snabbare och stressen bara ökade. Vissa dagar hann Mina Råman bara träffa sin man i receptionen på deras gemensamma jobb, där de båda arbetade i skift, för att överlämna barnen mellan varandra. Då hoppade hon av sin utstakade bana, tog tjänstledigt och blev snickarlärling. ”Det var skönt att få börja om”, säger hon.
Mina Råman hade ett bra jobb på Aftonbladet som redigerare och journalist. Där hade hon varit i 15 år när känslan av att vilja göra något annat började smyga sig på.
– Jag började inse att jag, som många andra i min generation, nog inte kommer att gå i pension vid 65. Då blev det plötsligt väldigt mycket arbetsliv kvar i livet, och jag ville helt enkelt prova något nytt, något helt annorlunda, säger Mina.
Hon trivdes bra på sitt jobb, men eftersom hon jobbade dagtid och hennes man jobbade natt på samma arbetsplats, så blev vardagen svårpusslad.
– Jag längtade efter andra arbetstider, och fortsätta jobba heltid utan att få vardagen att fungera. Jag hann inte riktigt med livet som det var. Dessutom hade jag svårt att lämna jobbet på jobbet, jag fastnade ofta i mejl och annat på fritiden.
Det ville Mina bort från. Hon bollade funderingarna med vänner och bekanta, och funderade ett tag på att bli läkare. Men med sex års universitetsstudier i ryggen, så lockade det inte att återgå till skolbänken för en så lång utbildning.
– Den resan hade jag redan gjort en gång. Jag ville göra något som krävde kortare utbildningstid.
Mina hade funderat på att yrkesväxla i två år, när en vän berättade om ett projekt hon läst om i tidningen; Hentverkarna. Det är ett lärlingsprogram via Ikano där nästan all utbildning sker i praktiskt på arbetsplatsen. Teorin läser man in hemma, på fritiden. Fördelarna med utbildningen var många: att snabbt komma ut i arbete, att kunna ta tjänstledigt från jobbet för att genomföra utbildningen, att jobba heltid men att börja tidigare och därmed sluta tidigare. Och det bästa av allt – lärlingsprogrammet inkluderar lön.
– Det kändes självklart när jag fick höra talas om det här, jag var ju händig och tyckte verkligen det var roligt att bygga. Men att jag skulle komma in var jag osäker på.
Men in kom hon, och när Mina väl tog beslutet att börja på lärlingsprogrammet, så blev det en stor omställning.
– Det var ganska skönt, för allt jag längtat efter att slippa, slapp jag. Men det var också jättesvårt, för jag var ju van vid att folk lyssnade på mig och att jag var den som kunde allt. Men nu var jag längst ner i näringskedjan och kunde minst av alla, vilket var en stor utmaning.
Och samtidigt som de funderingarna kom, så kom också de ekonomiska funderingarna i och med beslutet att kliva av en blomstrande karriär och yrkesväxla.
– Jag gjorde ett medvetet val att gå ner i lön. Även om cirka två år, när min utbildning är fullföljd och jag får full lön, så kommer min löneökning inte att vara samma som den hade varit på mitt tidigare jobb. Men det är jag medveten om, och för mig är det värt det. Exempelvis pensionssparar jag mer privat. Man får räkna på det helt enkelt.
Hon är nöjd med sitt val, och glad över att det känns så pass bra hittills. Det är skillnad att snickra på en altan hemma och tycka att det är roligt, och att sen faktiskt bli byggare på heltid, säger Mina.
– Jag visste inte om det skulle vara roligt eller ens om jag skulle vara bra på det, men som tur är så är det så. Det är ungefär som jag hade väntat mig, det är underbart att få göra något konkret varje dag.
För Mina är det känslan av att göra något beständigt som är det bästa.
– I det här jobbet gör jag något som finns kvar. I mitt före detta yrke jobbade jag ju med en tidning som förnyades varje dag, oavsett hur bra eller dålig dag man hade haft på jobbet så började det om dagen efter. Det här är annorlunda, det finns kvar och är konkret. Det är en häftig grej!
